HERRE, OM STUNDOM MED HJÄLPEN DU DRÖJER


1. Herre, om stundom med hjälpen du dröjer,

må jag i otro ej tvivla på den!
Giv, att jag djupt för din vilja mig böjer
men ock i djupet förbidar dig än!
Lär mig att vila vid löftena dyra,
varav ju Skriften är full ock för mig!
Må mina irrande tankar du styra
fram på den vägen som leder till dig!

2. Hjälp mig, o Herre, men må jag ej giva
namn åt den hjälpen, nej hjälp som du vill!
Må du till nåden blott ständigt mig driva,
tusentals medel du har ju därtill!
Hellre, o Herre, den bittraste tuktan
än någon starkhet och tröst utom dig.
O, må den barnsliga kärlekens fruktan
aldrig, nej, aldrig dock vika från mig!

3. Låt ej förnuftet och otron få råda,
lär mig att tro där jag inte kan se!
Och när jag råkar i ångest och våda,
åter en blick in i Ordet mig ge!
Medan de växlande stunderna ilar,
håll mig vid makt med ett levande hopp,
och låt min ande vid korset få vila
medan det dags och solen går opp!

Text: Lina Sandell 1867