hvor blomstene vokser i flor.
Der oppe ifra sin Himmel
Han skuet utover jord.
Og der i Hans jordiske hage,
var også et blomstervell,
Guds hjerte var stolt over prakten
som Han hadde plantet selv.
Da så Han en liten rose,
så vakker og uskyldsren.
Han tenkte; den vil jeg hente,
den er jo min øyensten.
Jeg henter den opp til min Himmel,
på jord kan den ikke bli.
Her oppe kan skjønnheten lyse,
for alle - til evig tid.
De som har pleiet den flittig
og elsket dens skjønnhet frem,
vil kanskje en dag kunne tilgi
at jeg måtte hente den hjem.
Jeg vet deres hjerter vil briste
og verke i mange år,
men minnene blir til salve
som lindrer de vonde sår.
HALLELUJA!!! UNDERBART INLÄGG!!! VAR VÄLSIGNAD !
SvarSlettTack från mitt hjärta för den underbara dikten! Den fick en särskild betydelse för mig eftersom jag tänker på min älskade Håkan, min man som jag älskar och alltid ska älska, men som Jesus hämtade hem till sig för två år sedan. På begravningen fick jag ett tilltal från en kvinna, som handlade om att Gud gett mig en ros som han älskade, men att han nu skulle ta tillbaka den rosen... och så vidare. Så din dikt talade till mig så mycket och den var väldigt fin! Tack så mycket och Gud välsigne dig och familjen!
SvarSlett