Hei,Jesus. Det er meg. Her er jeg.
AV TONE DALHAUG
Mange ganger tenker jeg på tiden da Jesus vandret på jorden. Det hadde vært så fantastisk og vært der. Gått ved siden av Ham, observert Ham, lært av Ham, pratet med Ham. Og ikke minst spurt Ham om alt jeg lurer på. Tenk om han fysisk ringte på døren og ba om å få komme inn. Han kunne sittet i sofaen og drikke en kopp te, mens vi pratet sammen. Jeg hadde hatt så mange spørsmål, at Jesus kanskje ikke hadde sluppet til. Eller kanskje jeg hadde falt på kne og blitt liggende der. Det hadde vel vært det beste. Jeg lurer på hva Han ville sagt.
Jeg hørte en historie om en mann som hver dag hele sitt liv gikk i en åpen kirke kl. 12. Jeg tror han het Alfred, og han satt der helt bakerst i kirken, bare et par minutt. Før han gikk ut igjen, løftet han blikket og sa: Hei, Jesus. Det er Alfred. Her er jeg. Da mannen ble gammel og syk kom han på aldershjem. Der ba han en pleier om å sette en stol ved sengen hans. Hver dag kl. 12 snudde han seg mot stolen, smilte og nikket. De ansatte undret seg på hva han holdt på med. Da fortalte Alfred hva han hadde gjort hver dag kl. 12 gjennom hele sitt liv. Men nå er jeg for syk til å gå i kirken, sa han. Så nå kommer Jesus til meg. Han sitter på den stolen der, sier den gamle til de ansatte. Hva sier han da? spurte de.
Han sier: Hei, Alfred. Det er Jesus. Her er jeg. Det siste gamle Alfred gjorde før han døde, var å vende blikket mot stolen og smile.
Dersom Jesus hadde banket på døren min en dag, sånn helt fysisk, så hadde han kanskje sagt: Hei, Tone. Det er Jesus. Her er jeg. Og så tenker jeg at det kanskje hadde vært nok. Alle mine kompliserte tanker, mine spørsmål og min sorg hadde kanskje stilnet i det øyeblikket. Hans nærvær hadde vært nok. Ingen ting annet ville betydd så mye da, tror jeg. Så kanskje jeg skal starte dagen heretter med å si:
HEI JESUS. DET ER MEG. HER ER JEG.
Detta inlägg grep verkligen tag i mig Jan. Visst kan man snacka, så med Jesus,han är villig att lyssna, och vi får vara tysta och lyssna när han pratar. Vi får komma sådana vi är. Helt okonstlat. Tack för ett oerhört gripande budskap. Kram!
SvarSlettTänk att denna berättelse har jag också lagt ut,men då var det en liten pojke som hette Mikael.Varje dag när han gick till skolan,gick han in i en kyrka,ställde sig vid altaret och sa:Jesus.det är jag,Mikael........Så råkade han ut för en bilolycka,hamnade på sjukhus.Läkaren som gick ronden kunde inte begripa, hur Mikael kunde se så glad och lycklig ut,varenda morgon,trots att han låg som i ett paket.En dag frågade han:Hur kommer det sig att du alltid är så glad och lycklig,varje morgon?......Jo,svarar Mikael:Varje morgon innan ni går ronden så kommer Han,Jesus och säger: Mikael,det är Jag,Jesus!!! Kram!!!
SvarSlettMan kan undra hur vi hade varit ett ex. Jesus sa till sin lärjungar far över till andra standen garvade fiskare de visste hur det var de var inte rädda sjön låg ju spegelblank och de skulle inte ta lång tid att ro över rena semestertrippen. Jajamen Jesus de gör vi gärna vi gör allt för dej. Ni vet vilken storm de råkade ut för ni vet också att Jesus kom till dem när det var som värst Petrus sa är det du Jesus så låt mej komma till dej och så fick han gå på vattnet men oj va de gungade han blev så förskräckt att han sjönk. Jag har förundrats varje gång jag läser texten den tro Petrus hade bar honom inte men den tro Jesus ger oss den bär,han fattade honom vid handen och strax var de i båten tig storm och var stilla och stormen lade sig.
SvarSlettSist jag hörde om denna berättelsen som du har med i dag om Alfred, det var på Löttorps Camping på Öland. Jard Samuelsson berättade den, och många var vi som blev gripna den gången, liksom nu när du presenterar den i din blogg, Jan Samuel. Det bästa av allt med berättelsen tycker jag är att den visar på hur enkelt och okomplicerat det är att umgås med Jesus! Jag tror att det är bästa sättet!
SvarSlettTack! Guds välsignelse!