søndag 28. april 2013

Elise på Malmskillnadsgatan


– Jag älskar att gå på Malmskillnadsgatan

Elise, 75, har vigt sitt liv åt att stötta prostituerade kvinnor

”ÄNGELN PÅ MALMSKILLNADSGATAN” Så kallas hon. ”Många säger att jag är deras ängel. De flesta kallar mig ”morsan” eller ”mamma”, säger Elise Lindqvist, 75. Hon var en av sex kandidater till priset Årets Wendela som delas ut av Aftonbladet.”ÄNGELN PÅ MALMSKILLNADSGATAN” Så kallas hon. ”Många säger att jag är deras ängel. De flesta kallar mig ”morsan” eller ”mamma”, säger Elise Lindqvist, 75. Hon var en av sex kandidater till priset Årets Wendela som delas ut av Aftonbladet.
-- Jag älskar att gå på Malmskillnadsgatan.
Den späda, gråhåriga damen fullkomligt strålar med ögonen när hon säger det. Som för att visa kraften i sina känslor slår hon samtidigt ut med armarna.
Nu är det inte som någon kanske tror. Elise Lindqvist går inte på Malmskillnadsgatan i Stockholm för att sälja sin kropp. Hon går där för att hjälpa flickorna som gör det.
Elise älskar sina flickor. Med sin tragiska bakgrund av incest, misshandel och missbruk vet Elise att hon mycket väl skulle ha kunnat vara en av dem hon nu är ett stöd för. Men livet tog en annan vändning när hon blev frälst.
Det är tidig april och lördag förmiddag och ett hundratal kvinnor har samlats till frukostmöte i Ryttargårdskyrkan i Linköping. För att äta och prata och för att lyssna till Elise Lindqvist, frivilligarbetare i S:ta Klara kyrka i Stockholm (ligger mellan Centralstationen och Åhléns).
I sju år har Elise tillbringat fredagsnätterna på Malmskillnadsgatan. Hon var där föregående natt också, och har inte sovit mycket.
Tröstar och hjälper
Kyrkan finns på gatan för att bjuda frusna och plågade prostituerade, en del av dem är inte äldre än 13--14 år, på kaffe, varm choklad, smörgåsar och bullar. Man delar ut värmande halsdukar, sockor och vantar som församlingen stickat. Elise och hennes medhjälpare tröstar, stöttar och hjälper.
Elise har sett många av "sina" flickor dö under årens lopp. Hon har också sett hur flickor som kunnat övertalas att börja på behandlingshem lyckats ta sig ur träsket. Det är fantastiskt när det händer, säger Elise som nogsamt ser till att slå hål på myten att flickor (killar med för den delen) prostituerar sig för att de vill göra det.
-- Jag har inte hört en enda tjej säga att hon har ett härligt yrke. Tvärtom, de mår dåligt, hatar det de håller på med och föraktar sig själva.
Finansierar drogerna
99,9 procent av alla som säljer sig på Malmskillnadsgatan gör det för att få pengar till droger. De allra flesta har också utnyttjats som barn. Precis som Elise.
Morfadern började utnyttja henne redan när hon var en liten flicka. Elise minns hur fruktansvärt det var och hur ont det gjorde, men hon trodde det var naturligt. Att alla gjorde så. När hon blev lite äldre var det grannen. Medan han förgrep sig på henne satt hustrun bredvid. Efteråt fick hon en godispåse och hotades "håller du inte tyst dödar vi dig." Elise vet än i dag inte om pappan och mamman kände till vad som pågick; men hon tror det.
Det riktiga helvetet bröt ut när hon var tio och mamman och pappan skiljdes. Styvfadern var alkoholist och slog Elise regelbundet. En gång hotade han att skjuta henne. Han tog upp en pistol som han riktade mot hennes huvud. Men pistolen klickade när han tryckte av.
-- Full som han var hade han glömt att lägga i patronen.
Blev inlåst
Mamman som var oförmögen att både skydda och visa sin dotter kärlek låste in henne i en garderob av en enda orsak; Elise hade spikrakt hår och inte lockigt, vackert som lillasystern.
15 år gammal rymde Elise hemifrån. Hon kände sig oälskad och var full av hat. Mot karlar, mot sprit.
När Elise sedan gifte sig fick hon två fina år, innan historien upprepade sig. Mannen drack och under de tjugo åren paret var gifta fick hon mycket stryk.
När Elise var 27 år började hon missbruka antidepressiva tabletter. Så småningom började hon också dricka, och blandade snart tabletter och sprit.
--Till slut blev jag bara som ett skal. Jag ville inte leva och försökte flera gånger ta livet av mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt.
Liten och tunn men med stark röst berättar Elise sin förskräckliga historia. Många som lyssnar gråter ljudlöst, starkt berörda av det de hör.
En blixt genom kroppen
Vändningen kom i maj 1994. Elise hade övertalats att åka till pingstkyrkans kurort Mösseberg, utanför Falköping. Hon beskriver sig som skräckfylld, aggressiv och fylld av hat. I dagar vägrade hon att ha något att göra med dem som försökte hjälpa henne där. Så en dag kände Elise det som om Jesus tog henne i handen och förde henne bort till Lars Erik Jansson (präst från Stockholm) som var i rummet.
-- Jag hörde någon fråga, det kändes inte som det var jag fast det var min röst; vill du be för mig?
När han gjorde det var det som om en blixt gått rakt igenom Elises kropp.
-- All dynga och skit bara vällde ur kroppen. Jag kände hur Guds kärlek strömmade in i mig och jag började skratta, så glad var jag.
Förlät alla
Elise började i bibelskola. Men när hon ombads att be alla som gjort henne illa om förlåtelse vägrade hon. "Aldrig i livet sade jag." Så småningom gav hon med sig. Elise förlät sin morfar, grannen och hans fru, mamman som inte sett eller älskat henne.
Hon förlät mannens alla piskrapp och hårda slag.
-- Jag grät floder och efteråt kände jag mig renad i hela kroppen. Jag som så många gånger stått med förskäraren i handen och velat skära bort både bröst och underliv. Om ni visste hur underbart det kändes att vara ren.
Elise har varken rört tabletter eller sprit sedan dess. Hon är stark och inte rädd längre.
När hon går på Malmskillnadsgatan, eller famnar om narkomaner på Plattan på Sergels torg, kallas hon för morsan.
Hon räds inte att lägga sig i om hon ser en hallick ta ifrån någon ung tjej pengarna hon slitit ihop under kvällen.
Eller som när ett ungdomsgäng i 16--17-årsåldern skulle sälja en liten kille, han kunde väl vara 10--11 år, till en pedofil som passerade förbi i sin bil.
-- När de försökte trycka in pojken i bilen gick jag emellan.
Grabbarna, också pojken, dröp av. Bilen åkte sin väg.
-- Kanske gjorde de upp affären någon annanstans, vem vet.
Stor nöd råder
Malmskillnadsgatan är en plats där det är en nöd utan dess like, säger Elise. Prostitutionen går allt längre ned i åldrarna. Hon berättar om den unga tjejen som gick på gatan för att få ihop pengar till att göra större bröst, hennes kille hade beställt dem. Om tioåringarna som hon träffade på efter att de suttit och åkt runt med SL-buss halva natten. Föräldrarna ville vara ifred hemma med sina flaskor.
Elise ser också allt fler bevis för människohandel, unga tjejer tas hit från Thailand, Afrika och andra fattiga länder.
-- Hallickarna tar passen från flickorna och våldtar dem innan de släpps ut för att arbeta.
Mitt i allt det svarta tillåter sig Elise att skämta och skratta. Hon är en lycklig människa i dag.
-- Jag är lyckligt lottad som får göra det jag gör.

4 kommentarer:

  1. Elise är en FANTASTISK kvinna!!!
    Det gick en dokumentär om henne på TV för ett tag sedan,,,hon förtjänar verkligen uppskattning!!!
    Tack för det,Katthult!!!
    Herrens Välsignelse!!!
    KRAAAM!!!

    SvarSlett
  2. Tack för ditt fina inlägg Jan Samuel. Hon utför ett fantastiskt arbete i Herrens tjänst. Har läst reportage i tidningar om henne. Ja, vi får verka på olika platser tills Jesus kommer. Önskar Herrens kraft och välsignelser över dig och din familj. Goe klemmer fra meg.

    SvarSlett
  3. Jag säger också TACK Jan Samuel! Hon är värd all beundran denna kämpe! Jag har sett några reportage om henne och man blir glad och tacksam över att det finns sådana människor!

    Ha en riktigt fin och välsignad helg!

    SvarSlett
  4. Fantastisk sterk og vakker historie - og for en beundringsverdig, nydelig dame! dette var fint å lese. Så håper jeg du har gode dager der du er - og at du nyter sommeren. Gud velsigne deg! Spirea

    SvarSlett